Patienter med huvud- och halscancer gynnades av nytt tillvägagångssätt för att främja onkologi

Ungefär en fjärdedel av manliga bröstcancerpatienter som behandlades framgångsrikt med kemoterapi överlevde efter fyra års uppföljning. Däremot svarade endast ungefär en tredjedel av dem med idiopatisk ensam cellleukemi på denna multihypotesmetod. En studie publicerad idag i Nature Communications visar att L. formedis medulloblastom, den vanligaste och aggressiva formen av skivepitelleukemi, omvandlas hos råttor genom att para ihop en toll-liknande receptortyrosinkinas (TLK) hämmare (TK) med unga IM-191.

TK-hämmare är läkemedel som verkar genom att rikta in sig på TLK-receptorer. Liksom antibiotika verkar de på bakterier för att skydda dem och döda svampar som bor i symbiotiska relationer med värden. De utvecklades dock först för ett relativt smalare terapeutiskt fönster, när riktade patienter hade svar långt över fyra år. Detta fönster har ökat avsevärt till 10 år i vissa fall, vilket bidrar till en ökning av dessa sjukdomstyper.

“TK-hämmare för idiopatiska encelliga leukemier är terapeutiska alternativ för få av patienterna”, säger Zhangyao Xu, PhD, biträdande direktör, Cancer Research Program, Institute of Medical Sciences vid Luft Research Center TPZ Leipzig, och huvudförfattare till studien. “I denna studie indikerar vi att riktad kemoterapi kan ha svar överstigande 4 år.”

Malign transformation av skivepitelleukemier.

Abnormaliserad skivepitelbildning är normalt förknippad med accelererat åldrande och hälsoproblem, såsom njursjukdom och osteoporos. Zhangyao Xu och hennes kollegor observerade att det hade blivit dramatiskt mindre onormalt hos råttor behandlade med IM-191 i sen fas super-1 randomiserad TK-hämmare-resistent godartad HT-leukemi (109 tumörinfiltrerande lymfkörtlar och perifert blod). Detta tyder på att den epigenetiska regleringen som driver normal regenerering hade inträffat i början av behandlingen, med positiva resultat senare i cykeln.

En 10-faldig ökning av antalet självmordsgener.

Teamet varnade för att resultaten i råttmodellen inte ska tolkas som att IM-191-resistenta leukemiska idiopatiska encellsleukemier är genetiskt överförbara, eller att det är möjligt att undvika biverkningar av denna behandling om det är medicinskt nödvändigt. Patienter som får IM-191 ska övervakas noggrant under två år efter behandlingsstart för att undvika upprepad risk för mortalitet. Oral IM-191-administrering bör undvikas hos patienter med levercirros eller kardiovaskulär hjärtsjukdom samt hos diabetespatienter.